Dagens ledarskapstanke

"Den första myten om företagsledning är att den existerar. Den andra myten om företagsledning är att framgång har med skicklighet att göra."

Robert Heller

Omdefinition av begreppet "trivselvikt"!

Sedan några goda - såväl bildligt som bokstavligt - veckor under juli och augusti, har jag något kilo extra nå´nstans i midjetrakten (kallar det trakten för att det där extrakilot sitter i regionen där min midja i forna dagar brukade befinna sig). Sitter som berget. Extrakilot alltså. Jag gillar inte detta extra påhäng av flera skäl:

• Jag fyndade massor av kläder på rean i somras. Numera endasr snygga på galgen och fula på mej. Det gillar jag inte!
• Extrakilot påminner mej om att jag inte varit så fysiskt aktiv som jag tänkt mej. Och jag var på god väg mot en något spänstigare lekamen under våren. Denna spänsighet är nu i ljust minne bevarad.

Dock vet jag att detta extrakilo kommit mej tillgodo under behagliga omständligheter; god mat och dryck under lediga dagar, i sällskap med goda vänner. Med något för lite fysisk aktivitet. Sannolikt ganska mycket för lite om jag ska vara ärlig. Men aldrig hade jag velat vara utan alla dessa goda vänner, lediga dagar eller för den delen den goda maten eller drycken. Priset för att jag trivts alldeles ofantligt väl med livet under några veckor är alltså något extra kilo att bära runt på. Så jag har en ny form av trivselvikt. Vikt som jag inte trivs med, men som smög sig på under under ytterst trivsamma förhållanden. Tveksamt att jag byter den trivselvikten mot en befintlig midja!

Mmm...

M som i måndag, som i mousserande, som i myyyys... Inte så dumt - i alla fall inte en vanlig sketen måndag.

Dagens hjärtvärmare

Idag kom M, 3 år och hälsade på vår lika gamla H. Det är som vanligt en ständig källa till glädje att höra dessa två konversera, resonera och argumentera. Förmiddagens allra mest hjärtvärmande ord står M för:

"H, jag blir så glad när jag ser dej."

Läs Håkan Nesser!

Den uppmaningen borde tala för sig själv. Fast när jag ändå är igång kan jag lika gärna argumentera för den. Någon sa till mej att kriminalromaner är fördummande att läsa. Och jag, som i princip inte läser annat, gav mej genast i kast med att läsa lite psykologi/personlig utveckling/ledarskap. Absolut lästvärt allt det. Så igår kväll faller jag för frestelsen att ta itu med ännu ett fördummande verk (nåja...) av Nesser. Människa utan hund. Och någonting händer direkt. Jag gillar hans språk, humorn och sättet han skapar sina fiktiva samhällen.
Sedan ska man måhända inte gå igång på författaren som person när det ska argumenteras för läsning av det han skrivit, men... Han har en Rhodesian ridgeback. En hund alltså. Av väldigt trevlig ras. Ni fattar: En man som kan skriva så man dör, som har humor och glimt i ögat OCH som har en hund. Bara det talar för sig själv. Dessutom har jag, från utomordentligt säker källa, fått höra att han älskar bandy (av den sort som spelas på is). Att mannen sedan i de två senaste böckerna jag läst av honom (En helt annan historia och Skuggorna och regnet ) nämner Edsbyn (låt vara att den ena gången sker endast i förbifarten och den andra för att omskriva en nerdekad bandyspelare - å andra sidan är det ju enastående fiction att en idrottsprofil i Edsbyn skulle vara sönderknarkad under den tid som historien utspelar sig... tror inte ens att begreppet knark blivit känt för edsbyborna då). Men skit i det, att han förefaller vara en mycket sympatisk person menar jag, bara läs en bok av Håkan Nesser. Anything goes!

Macro...

Dold talang - eller brist på självkännedom?

Efter helgens treårskalas befinner sig vår granne fortfarande i chocktillstånd. Inte hade väl han kunnat föreställa sej mej som en huslig bullmamma. Tja, vad ska jag säga? Jag är lika förvånad själv...