Läs Håkan Nesser!

Den uppmaningen borde tala för sig själv. Fast när jag ändå är igång kan jag lika gärna argumentera för den. Någon sa till mej att kriminalromaner är fördummande att läsa. Och jag, som i princip inte läser annat, gav mej genast i kast med att läsa lite psykologi/personlig utveckling/ledarskap. Absolut lästvärt allt det. Så igår kväll faller jag för frestelsen att ta itu med ännu ett fördummande verk (nåja...) av Nesser. Människa utan hund. Och någonting händer direkt. Jag gillar hans språk, humorn och sättet han skapar sina fiktiva samhällen.
Sedan ska man måhända inte gå igång på författaren som person när det ska argumenteras för läsning av det han skrivit, men... Han har en Rhodesian ridgeback. En hund alltså. Av väldigt trevlig ras. Ni fattar: En man som kan skriva så man dör, som har humor och glimt i ögat OCH som har en hund. Bara det talar för sig själv. Dessutom har jag, från utomordentligt säker källa, fått höra att han älskar bandy (av den sort som spelas på is). Att mannen sedan i de två senaste böckerna jag läst av honom (En helt annan historia och Skuggorna och regnet ) nämner Edsbyn (låt vara att den ena gången sker endast i förbifarten och den andra för att omskriva en nerdekad bandyspelare - å andra sidan är det ju enastående fiction att en idrottsprofil i Edsbyn skulle vara sönderknarkad under den tid som historien utspelar sig... tror inte ens att begreppet knark blivit känt för edsbyborna då). Men skit i det, att han förefaller vara en mycket sympatisk person menar jag, bara läs en bok av Håkan Nesser. Anything goes!