Sist att se "Män som hatar kvinnor"...

... trodde jag att jag skulle vara. Filmen har varit i gång i ett halvår, trots det fullt i salongen. Imponerande - ja. Fascinerande att man lyckats hypa denna film så vansinningt - definitivt. Helt OK film. Det som jag blir mest imponerad av är rollcastingen (eller-vad-det -nu heter, det där när man bestämmer vilken skådis som ska gestalta vilken karaktär), tycker de lyckats riktigt, riktigt bra. Och jadå, filmen är riktigt bra. Och jag vet att jag egentligen inte borde jämföra bok och film. Dels för att jag blir så trött på alla andra som alltid säger "men boken var mycket bäääääättre", dels för att det är två helt olika medier så det går liksom inte att jämföra. Men... boken var mer spännande. Inte bara för att jag läst den först (hmmm... fast det är ju onekligen en poäng med att man inte vet vad som händer när man tar del ev en historia första gången), utan för att drivet framåt är ett helt annat i boken. Den gick ju inte att lägga ifrån sej (inte de andra två uppföljarna heller för den delen)! Jag har delat upp mitt bokläsande i två delar: 1) böcker jag läste innan Stieg Larssons och 2) böcker jag läst efter Stieg Larssons. För det är banne mej det bästa jag läst. På många sätt. Så kommer jag inte att bedöma filmen "Män som hatar kvinnor". Så bra var den inte. Men absolut riktigt, riktigt sevärd.